Just hemkommen, från PRO:s kongress i Örebro, kan jag läsa att vår statsminister fått en löneökning med 4000 kronor i månaden. Det är den sjätte ökningen sedan han tillträdde 2006 och motsvarar en ökning med 22%. Detta samtidigt som löntagarna fått en löneökning med 13,6% under samma tid.
Till detta skall läggas effekterna av jobbskatteavdraget. Det blir en rejäl reallöneökning.
Pensionärerna har under samma period drabbats av att få betala högre skatt än löntagarna med samma inkomst. Sedan har pensionärerna fått sänkta pensioner både 201 och 2011 med sammantaget 7,3 &. Under 2012 har pensionärerna fått en ökning av pensionerna med 3,5%. Alltså ligger vi på minus fortfarande. Prognoserna ser inte speciellt ljusa ut för pensionärerna.
Jag unnar verkligen statsministern och de övriga ministrarna dessa löneökningar.
Men varför unnar inte statsninistern och de politiska ledarna att pensionärerna får några löneökningar som det var tänkt i det nya pensionssystemet? Då lovades det att pensionerna skulle följa löneutvecklingen i samhället. Istället byggde man in ett system som "bromsar" utvecklingen oavsett omdet går bra för svensk ekonomi eller inte.
Nu handlar det inte om avgörande ekonomiska resurser vad gäller stasministerns lön, utan det handlar om principer. Vilka signaler skickar man ut i samhället?
Jag återkommer mer om PRO:s kongress.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar